Strålande sol utanför fönstret!

Inte ett moln på himlen!

Inte ett uns av smärta eller irritation i kroppen!

Bara två toabesök i natt!

Och idag är det vår 30-åriga bröllopsdag!

Ikväll blir det firar-middag på trevlig restaurang.

Har hösten börjat nu? På radio är det Mannheimer & Tengby igen och det känns som att då har höstterminen startat. Skolorna är också igång. Fast - det är ju fortfarande augusti och i min värld är det en sommarmånad. Just nu lyser dessutom solen så det verkar bli en skön augusti-dag.

En golfrunda kanske....? 

Kroppen känns redo för det idag. Annat var det igår. Jag vaknade med smärta i går morse och den fick jag dras med hela dagen, med de extra bekymmer det alltid drar med sig. Dvs täta toalettbesök.

Jag tog mig till Leksand igår för att leta gardintyger och det gick inte lång stund förrän toabehovet blev så där otäckt akut. Befann mig inne i en tygaffär och frågade så snällt jag kunde om dom hade en toalett jag kunde få låna. Det hade dom inte.

Men - sa kvinnan i butiken - ''kommunen har en toalett bara ca 100 m härifrån, där borta, runt hörnet....''. Så jag stapplade iväg bara för att se att den var upptagen. Ställde mig att vänta. Inget hände. Ryckte lite försiktigt i dörren efter ett tag. Fortfarande inget. Inser till slut att denna enda toalett som kommunen har inte fungerar.

Så jag stapplar vidare - till en annan tygaffär, väljer några tyger, köper några meter, och ställer samma fråga där - och får låna deras toalett!!! En liten skrubb som hon - med glimten i ögat - sa att jag gärna fick städa också om jag kände för det....

Sedan klarade jag mig hem igen - men resten av dagen fortsatte i samma stil, men då höll jag mig hemma.

Nu mår jag bättre. Smärtan är borta, jag har sovit bra och just nu känns bara en svag irritation.

Jag har lärt mig lite om grönsaksodling i sommar. Bl a att jag måste täcka över bättre så att haren inte äter upp allt. Men också att gurkor förmodligen bör förkultiveras om man vill att dom ska hinna växa till sig innan sommmaren är slut. Eller bygga ett växthus. Mina gurkplantor är enormt stora och där finns några få gurkor- som är små och söta. Undrar om dom går att äta? Jag trodde jag hade sått frön som skulle ge vanliga gurkor - det här ser ut som små ättiksgurkor....

Den svaga irritation jag kände igår morse försvann ganska snabbt och jag fick en fantastiskt underbar dag. Var ute en hel del och kunde gå med långa, raska steg och det kändes som om jag flög fram. Och detta tillstånd varade hela eftermiddagen och hela kvällen.

Men - så vaknar jag klockan fyra i natt med den alltför välbekanta knivskarpa smärtan igen..........  och den sitter där fortfarande. Jag låg och grubblade över vad jag kan ha ätit för olämpligt i går kväll.  Sallad, tomater, mozzarella och lite parma-skinka - det var vår kvällsmat igår. Parma-skinka är ju torkad, inte rökt, men den kanske är tillräckligt 'rå' för att påverka min stackars urinblåsa.

Trist om det skulle vara så - det här är en av våra favorit-fredagsmys. Jag ska testa att hoppa över parma-skinkan nästa gång.

Eller - så drack jag för lite i går. Det är så jobbigt att inte veta varför det helt plötsligt gör så ont igen efter en så bra smärtfri dag.

Försöker i alla fall dämpa det onda med en Tradolan och vatten, vatten, vatten. Plus en liten kopp kaffe!!

Även natten till idag blev en natt med frekvent antal toalett-besök - minst fem....

Men ändå - smärtan nu på morgonen är klart lägre än den var i går morse. Mer som en svag irritation - inget att gnälla över.

Blir bara så trött av av detta eviga vaknande på natten. Jag brukar tycka att det är OK så länge jag somnar om mellan varven - vilket jag för det mesta gör - men just nu är jag faktiskt trött. Sitter och gäspar nästan käken ur led.

Fram till för någon månad sedan satt jag ju här vid min PC med en stor kopp kaffe och ett stort glas vatten -varje morgon. Sedan drog jag ner på kafferansonen och bl a slutade jag med den stora morgonkoppen - men nu är det dags för en sådan om jag ska orka vakna idag.

På TV-nyheterna sa dom just att stora delar av Sverige skule få en fin sensommardag idag . Gäller inte där jag är. Här är det genomgrått!!

Det känns som om jag balanserar på en skör tråd. Kroppen kan inte riktigt bestämma sig (eller vad det nu är som styr) om den ska må bra eller om uretriten ska få övertaget.

Det svänger fram och tillbaka. Gårdagen var en sådan dag. Stundtals kände jag inga besvär, stundtals fladdrade eldklotet i underlivet med både smärta och trängningar. Har varit uppe fem gånger i natt - klart för många för att det ska vara trevligt - och sitter här med en morgonsveda/irritation. Och ett stort glas vatten. Hoppas det hjälper idag, precis som det har hjälpt förut.

Jag är ju van vid att ha ont nästan jämt  men ändå - nu när jag har fått flera dagar i rad utan några som helst problem - då blir jag extra ledsen när det sätter igång igen.

Humöret dalar.

Måste göra något roligt!!

Läste i ett litet nyhetsblad att det ska vara 'bakluckeloppis' på Knektplatsen här i Rättvik på söndag. Låter det roligt - eller.....??.  Har aldrig varit på något sådant. Har en massa saker som jag skulle kunna tänka mig att sälja. Kanske ska jag testa att vara med. Ska plocka samman en massa prylar som jag aldrig använder - hyllvärmare - och fylla bakluckan på söndag.

Allt för att få bort tankarna från uretritens obehag.

En kort stund mitt på dagen igår blev jag rädd att jag bara hade haft en kort lättnad i ett skov som skulle fortsätta - men efter ca en timme försvann det igen.

Sedan kände jag absolut ingenting på hela dagen. Eller hela natten. Några få toa-besök men inga smärtor. Och ingen svid eller irritation nu på morgonen.

Och i vanlig ordning har jag ingen aning om varför jag mår så bra nu, eller varför det kom en dipp med kraftiga kramper igår.

Jag njuter så länge det varar. Bara den underbara känslan av att INTE hela tiden känna att man har ett urinrör eller en urinblåsa. Att inte behöva sättta sig på en toalett varje timme bara för att urinblåsan smärtar så fort det samlats en halv dl i den. För att inte tala om kramper som gör att man inte kan röra sig.

Borta!! I alla fall just nu!

Det är fantastiskt!  Det dåliga skovet varade bara några dagar denna gång - och var dessutom ovanligt lindrigt. Inga krampkänningar överhuvudtaget och bara lite svaga trängningar.

När jag skrev i går morse så hade det börjat släppa och hela gårdagen blev en underbar dag. Helt utan några som helst uretrit-problem.

M och jag hade beslutat att tillsammans med våra vänner H och B köra till Ludvika och spela på den vackra golfbanan som finns där - den heter Hagge Golf Klubb. Jag var lite bekymrad för hur jag skulle klara den 1½ timme långa bilturen - när vi körde till Hofors för någon månad sedan var jag ju riktigt dålig och klarade inte den entimmes resan utan stopp och besök på en bensinmacks-toalett.

Men igår var det inga som helst problem.

Bilturen gick bra, vandringen på golfbanan gick bra - hela dagen var bra.

Och jag mår fortfarande bra!!!

Hagge är en så vacker golfbana, den ligger alldeles vid sjön Haggen. Dessutom hade dom en så stilig liten toalett-stuga ute på banan. Till skillnad från många andra, Rättvik, t ex, där det står ett par illa-luktande bajamajor ute på banan.

Jag kan inte låta bli att dela med mig av upplevelsen på Hagge - med några bilder:

Jag hoppas, hoppas att det värsta är över nu.

Gårdagen blev riktigt jobbig. Det är inte roligt när det sitter en skarp smärta rakt in i urinröret och urinblåsan - hela tiden. Och som växer när blåsan fylls - så man måste tömma ofta, ofta, bara för att kunna härda ut.

Det började lugna ner sig framåt kvällen, på så sätt att om jag var helt stilla så kändes det inte - och nu på morgonen verkar det ha lugnat ner sig ännu mer. Jag kan gå omkring här hemma utan att det gör ont.

Lite avvaktande är jag, lite rädd att det rätt som det är ska skära till igen, men jag hoppas som sagt att det är över för denna gång.

Det blev ett ganska kort skov i så fall - och det är tacksamt!

Annars njuter jag av den återkomna sommaren. Himlen är alldeles klarblå utanför fönstret......