Min statistik för juli ser riktigt trevlig ut. Än en gång har jag kunnat skriva en nolla i samtliga kolumner - och bara två toa-besök i natt.

Det morgnar som jag känt av sveda/irritation just när jag vaknat har samtliga gånger försvunnit av sig självt efter någon timme.  Jag tror att dom teorier som vi fick från Carina för någon månad sedan stämmer bra - på morgonen är urinen starkare, fränare och har man ett känsligt urinrör/urinblåsa så svider det. Så jag börjar varje morgon med minst ett stort glas vatten + en stor kopp kaffe. Och det verkar fungera. I alla fall om jag inte är på väg in i ett riktigt eländigt uretrit-skov - då hjälper ingenting. Men det var några veckor sedan nu.

Jag har ju t o m vågat bada flera gånger - igår igen. Det är inga långa simturer och jag är noga med är att ta av den blöta baddräkten - eller bikinin - så fort som möjligt och ta på torra kläder. Men ändå!!  Jag har inte badat på flera år...

Igår gick vi en runda på Solleröns golfbana - en riktigt tuff skogsbana där man absolut måste slå rakt annars är bollen borta. Skogen är tät. Och tyvärr slår man inte rakt alla gånger så det försvann ett antal bollar för oss alla....  Ett litet utedass har dom också på banan - som jag inte behövde besöka denna gång. Ganska likt det som fanns på Skellefteås golfbana   ;-)

Till min stora lycka släppte den irritation som jag vaknade med igår morse ganska snabbt, t o m utan hjälp av Tradolan. Och resten av dagen var helt smärtfri, helt problemfri.

Fantastiskt!!

Jag t o m vågade mig på en simtur igår - innan ovädret släppte lös på allvar. Det var en häftig känsla att simma i fullt solsken, +28C och samtidigt se och höra åskvädret några kilometer österut. Stora svarta moln och ett envetet mullrande bortåt Bjursås hållet, men soligt hos oss. Men någon timme senare nådde det även oss och nu idag är det nog slut på den tropiska värmen - i alla fall här.

Började fylla igen den uppgrävda rabatten med jord och kogödsel - många säckar jord kommer att behövas - och har t o m köpt mina första små perenner som ska stoppas ner senare: några pioner, Delphinium 'Astolat', Anemoner (vita och rosa), Geranium och någon som heter 'American Dream'. Men fler kommer att behövas. Skulle vilja hitta några stora liljor som går i vit/rosa - jag hittar bara gula och orangea....  Sedan ska jag köpa några riddarsporrar, höga och blå och vackra, samt salvia & lavendel.  Jag har fått för mig att rabattens blommor ska vara rosa, vita, blå och lila - vilket är lite märkligt egentligen för jag sätter ALDRIG på mig rosa eller blå kläder (undantagandes blå jeans).

Jag hade tänkt lägga ut lite bilder men mitt mobila bredband har strulat idag, så det blir inte mer än så här,,,,,,,

Är det inte det ena man vaknar av på natten så är det något annat....

Förutom två uretrit-toabesök i natt så vaknade jag strax efter fyra av ett rejält åskväder. Det blixtrade och dundrade och spöregnade i ungeför en halvtimme. Det var bara att springa runt och dra ur alla kontakter.

Någonstans i närheten orsakade blixten ett strömavbrott för väckarklockan (som jag faktiskt glömde dra ur sladden till) började helt plöstligt blinka och visa konstig tid.

Jag är lite barnsligt förtjust i åskväder, samtidigt som jag har en väldig respekt för dom. Vill inte gärna befinna mig mitt ute på en golfbana när det åskar, men står gärna under verandataket och tittar på blixtarna.

Hela gårdagen var helt smärtfri, och svidfri och natten har varit likadan - men nu på morgonen sitter det lite svid och stör. Kanske har jag druckit för lite i värmen?

Idag ska jag besöka dom handelsträdgårdar som finns här i närheten och se vad dom har att erbjuda som skulle passa i min rabatt som nu ska anläggas. Min svärson A har grävt upp en fem meter lång ränna där det ska planteras olika blomster.

Förstår inte riktigt vad som hänt med mig - både grönsaksland och blomsterrabatt samma sommar. För första gången i mitt 60-åriga liv......

Grönsakerna växer så det knakar. Jag har rensat en del men borde nog rensa lite mer - det ser ganska vildvuxet ut........

Jag läste en artikel för någon vecka sedan där man försökt mäta hur länge semesterkänslan satt kvar i kroppen - och i vilken grad den som varit på semester mådde bättre än den som inte varit på semester.  Man hade också försökt mäta vem som var lyckligast: den som var på semester, just varit eller fortfarande hade semestern framför sig.

Man hade fått ganska intressanta resultat:

- efter ca en vecka tillbaka på jobbet mådde man likadant som dom som inte varit på semester, dvs semsterkänslan gick ganska fort ur kroppen

- allra lyckligast var dom som fortfarande hade sin semester att se fram emot. När väl semestern infunnit sig sjönk lyckokänslan.

Jag gjorde mina egna parallella funderingar: gäller detta möjligen allt i livet?

Är vi så funtade att vi mår bäst när vi längtar efter något?

Jag kan i varje fall intyga att det INTE är så när det gäller längtan efter att bli fri från smärta, att bli frisk från en sjukdom. Det är nog den längtan som är starkast och jag kan garantera att när den infrias då blir lyckokänslan enorm. Jag är nämligen där just nu.

Hela gårdagen var fantastisk, natten har varit lugn, i skrivande stund jublar det inom mig - jag har inte ont! jag har inte ont!! 

Jag vet att det kommer att vända igen - men så länge detta varar så ska jag njuta av varje steg jag tar.

Att solen lyser, det är varmt och jag ska spela en golfrunda idag gör inte tillvaron sämre.

Dagens blogg kommer att handla om lite olika saker.

Först uretrit-statusen:

- riktigt bra!!  Hela gårdagen gick jag omkring med irritation/sveda men framåt kvällen försvann det och just nu - denna återigen strålande soliga sommarmorgon - känner jag absolut ingenting. Jätteskönt!!! Men jag har börjat fundera på om jag ska lägga till en kategori i min statistik - irritation/sveda är ju inte samma sak som smärta, men hittills har jag lagt in svedanivån på smärtkolumnen och det kan bli lite missvisande. Får fixa det nästa månad.

Men - trots att svedan är borta känner jag mig idag som en riktig gnällkärring - av en helt annan anledning än min uretrit.....

Är tillbaka i Rättvik och en restaurang som ligger alldelels vid Långbryggan i Siljan har fått för sig att dom ska ha underhållning på kvällarna - för att dra till sig gäster antar jag. Och det är OK. Problemet är att underhållningen håller på till 02:00, består av dunkande rockmusik (vilket jag normalt inte har något emot - tvärtom gillar) som dånar ut över bygden så det inte går att sova. Detta kommer att ske i princip varannan kväll resten av sommaren.

När jag ligger i mitt lilla timmerhus, 5 km från restaurangen, med stängda dörrar och fönster och öronproppar i öronen  hör jag deras dunk, dunk, dunk, dunk, dunk..... Kan bara inte sova och blir så gnällig..........  Hittade igår en stor annons över vilka kvällar detta kommer att pågå i sommar - och det är många. Hur ska jag stå ut???  Jag får väl gå dit och lyssna......i stället för att försöka sova....

Slutligen något lite roligare:

Jag gjorde ett besök på Ulriksdals Slottsträdgårdar i veckan för att få lite inspiration till en rabatt som jag vill fixa. Hittade denna vackra växt sosm jag aldrig sett tidigare:

Irritationen vill inte ge med sig.

Det gör egentligen inte ont, men det stör hela min tillvaro. Jag känner mig verkligen som en svid - och gnällkärring. I alla fall som en svid-kärring.  Jag försöker låta bli att gnälla.....

Men framförallt blir jag - återigen - så besviken. Jag fick några dagar med total frihet från både denna sveda/irritation och den rena smärtan & kramperna. Och jag förstår inte varför en sådan period inte kan vara längre än ett par dagar. Är det något jag själv gör som framkallar svedan/irritationen? Eller är det inflammationen som lever sitt eget liv och blommar upp utan någon reell anledning?

Jag önskar jag hade svar på mina frågor. Jag önskar jag hade en trollformel, eller något universalmedel att tillgå. Jag har försökt gå igenom allt jag ätit de senaste dagarna - men kan inte komma på något som skulle kunna vara orsak till denna irritation.

Fick höra för några dagar sedan om en kvinna som lyckades hålla sin uretrit i schack med hjälp av Hiprex.  Har också fått samma info i något mail. Den första urologen jag gick till (för mer än tio år sedan) han uppmanade mig alltid att äta Hiprex i tre dagar efter varje tillfälle när han gjort någon behandling i urinröret, för att motverka eventuella bakteriangrepp.  Så jag har levt i tron att Hiprex gör nytta när man har lätt för att få urinvägsinfektioner - som i sin tur kan leda till uretrit (dvs starta en inflammation).  Och min uretrit har - såvitt jag förstått - inte sin grund i bakteriangrepp.

Det här visar ju bara att uretrit (eller Urethral Pain Syndrome) inte är ett entydigt tillstånd utan kan omfatta flera olika typer av problem i urinvägarna. Med olika orsaker - och som därför kräver olika behandlingar. Vilket också gör det så trickigt. Hur vet man vilken behandling som svarar på just min variant av uretrit?

Jag ska i alla fall ta en Hiprex-diskussion med min läkare nästa gång jag träffar henne.

Idag ska jag fortsätta och njuta av den underbara sommaren - och ta fram min mentala träning för att härda ut med svidet.......

Torsdagen blev min i särklass allra bästa dag - alla kategorier - på en lång, lång tid. Jag var nästan tvungen att nypa mig i armen ibland för att vara säker på att jag verkligen var vaken - och inte bara drömde om en smärtfri tillvaro.

Nu förstår jag att folk kan springa maratonlopp, hoppa längd, vandra i fjällen, bestiga Mount Everest, osv, osv.   När man är mitt inne i ett uretrit-skov då verkar alla sådana aktiviteter fullständigt omöjliga att genomföra.

På kvällen gjorde vi dessutom något som man egentligen borde göra oftare - när man nu har turen/förmånen att bo i Stockholm:  vi åkte ut i en ångbåt med mat och underhållning. Maten var - i vårt fall - pyttipanna (en god sådan) och underhållningen var Theresa Andersson. Gotländskan som bor i New Orleans och som skapar sin musik från början vid varje tillfälle. Superhäftigt. Och jätteduktig är hon. Spelar in en massa småsnuttar av sång eller olika instrument som hon sedan spelar upp och lägger på undan för undan tills det blir en enorm harmoniserande ljudmassa (kallas för looping).  Hon jobbar med sina bara fötter - sköter alla reglage med sina tår. Skickligt är det.

Natten var sedan ganska lugn - men tydligen gjorde jag något fel igår, åt något tokigt eller så - för hela denna dag (fredag) har jag gått omkring med den välbekanta irritationen i urinröret. Som jag har grubblat och grubblat - men jag kan inte komma på om jag åt något igår som jag borde undvikit. Pyttipannan? Rödbetorna? Lufttorkad skinka? Melon? Jordgubbar? Kanske pyttipannan. Jag har ju inte riktigt koll på vad den innehöll....

Nåväl - nu så här på fredagkvällen verkar irritationen i alla fall dämpa sig lite. Jag hoppas den försvinner helt innan  det är läggdags.

Jag känner mig som om jag vore 30 år yngre!!

Hela dagen igår, hela natten och den stund nu på morgonen när jag varit uppe, så har min kropp uppfört sig exemplariskt. Jag sprang runt i lite affärer igår och gjorde en del ärenden, handlade bl a lite kläder till svärmor så att hon får något nytt och fräscht nu på sommaren (hoppas bara att det passar....) vattnade dotterns grönsaksland och handlade hem mat till helgen.  Allt utan den minsta tanke på var det kunde finnas toaletter!

Ljuvliga känsla!!

Jag önskar verkligen att alla mina medystrar i denna djävulska uretrit-värld får uppleva den enorma lättnad som infinner sig när kramper, smärta och trängningar släpper. Det är obeskrivligt - och svårt att förstå för den som inte varit i uretrit-helvetet.

Nu ska jag studsa ut i den underbara svenska sommaren!!

PS - jag har varit lite rörig i huvudet och blandat ihop mina dagnummer - så idag har jag fått uppdatera en vecka bakåt och den noggranne läsaren kommer att finna att det finns glapp i serien längre tillbaka i tiden. Men - jag tror att jag är på rätt siffra nu igen....  DS