Ska man försöka säga något som helst positivt om uretrit så skulle det väl vara att livet - tillvaron - i alla fall inte blir enahanda. Dagsformen kan variera ibland från dag till dag, ibland från timme till timme.

De senaste dagarna har kännetecknats av jobbiga trängningar och konstant irritation i urinröret, men igår kväll inser jag helt plötsligt att båda delarna har upphört. Bara försvunnit. Någon gång under bilfärden från Skellefteå tillbaka till Rättvik så har uretrit-skovet dragit sig tillbaka. När vi var framme vid stugan i skogen så var jag helt bra i kroppen.

Jag förstår ingenting!!!

M tror att det är för att jag 'kommit hem igen' och att kroppen är lugnare då. Jag vill inte gärna tro att det är så - jag gillar ju att resa.....

Jag har ingen som helst teori - jag är bara så ofantligt tacksam att jag slipper ha ont, slipper känna ett irriterat urinrör hela tiden, slipper springa på toaletten en gång i halvtimmen. 

Nu ska jag bara njuta och vara glad så länge det varar.

Jag ska t o m följa med till en liten sjö och bada idag. Eller - är det att utmana ödet??