Egentligen är det märkligt - eller så är det jag som är konstig - men det är först nu, när jag dagligen skriver av mig om min uretrit som jag också gör små analyser.

Jag har gått i alla år och bara försökt härda ut, sprungit på toaletter, tvingats lämna möten alldeles för många, pinsamma gånger och suttit dubbelvikt av smärta. Ätit mina piller, fått mina behandlingar, varit lycklig de dagar då det värsta släppt, suckat när det slagit till med full kraft igen. Men egentligen aldrig funderat, analyserat. Inte sökt information,  inte ifrågasatt sjukvården, inte förstått hur vanligt uretrit är, och  hur dålig kunskapen om uretrit är inom allmänvården.

Det börjar jag så smått göra nu.  Bl a med hjälp av alla de mail och kommentarer jag fått från andra kvinnor med liknande problem.

Men också genom att mer strukturerat än tidigare observera mina egna tillstånd.

Något som bl a slagit mig den senaste tiden är att jag ofta är som dåligast på morgonen. Vilket jag tycker är underligt. På natten när jag sover borde kroppen vara avslappnad och fin - istället vaknar jag ofta med smärta, som sedan dämpar sig efter några timmar. Ibland med hjälp av smärtstillande tabletter, ibland utan.

Så var det igår och så har det varit idag. Kraftig smärta på morgonen, ungefär en fem/sexa på min skala, resten av dagen har det legat på en två/trea.

Håll med om att det borde vara tvärtom - eller är ni fler med samma erfarenhet?

Det är en ny månad - dags att redovisa statistiken för maj: