Den lilla, lilla molvärken som jag vaknade med  går morse försvann framåt förmiddagen och sedan mådde jag som en prins (prinsessa??) hela långa dagen!!

Men jag börjar märka hur fokuserad man är på sin sjukdom - även när den slumrar en stund. Man kanske blir det när man gått länge framförallt med smärta.

Under mina dåliga dagar då GÅR det inte att tänka bort smärta, kramper och trängningar - då lägger jag extremt mycket energi på att bara orka leva med eländet.

Nu har jag märkt - dessa sista dagar som varit så bra - att jag har svårt att låta bli tänka på urtriten - trots att den inte känns. Jag lägger liksom energi på den i onödan. Det är som att jag måste känna efter hela tiden, få bekräftat att det faktiskt inte gör ont idag.

Jag undrar hur länge man måste vara frisk innan det energislöseriet försvinner?

Nu kanske det inte blir något större problem just idag för i natt har det börjat vara som vanligt igen, dvs tre toabesök minst och idag sitter en lite kraftigare molvärk och irriterar mig. Men - hoppet är det sista som dör, sägs det - så jag hoppas att det blir som igår, dvs molvärken försvinner så småningom och så blir även denna dag fantastisk.