Efter gårdagens totala regnande och åskande så vaknar jag idag till en fullständigt klarblå himmel. Fast det är kallt, bara + 8 grader än så länge.

Men det spelar ingen roll - solen lyser och lyfter själen.

Något annat som hjälper till att lyfta själen och humöret är att min kropp för tredje dagen i rad är totalt smärtfri. T o m dom jobbiga trängningarna har gett sig av. Och det var längesedan sist.

Jag har sagt det förr - men kan inte låta bli att vara lite tjatig: när man länge gått med mer eller mindre konstanta smärtor, kramper, trängningar så är den lättnad man upplever när allt detta släpper så enorm. Går knappt att förklara. Man måste nästan ha upplevt det själv för att förstå. Det känns nästan som att man lyfter någon decimeter från marken och svävar fram.

Det finns egentligen bara en negativ sida av denna smärtfrihet: jag blir enormt rastlös.......  Vill göra så mycket hela tiden. Måste passa på innan det onda kommer och sätter sig igen och sänker både fart och ambitionsnivå.

Min man M tycker att jag måste lära mig att ta det lite lugnt även på mina smärtfria dagar men det är som att jag får myror i byxorna.

Fast - det är ett lindrigt och överkomligt problem - jag har hellre rastlösa myror i byxorna än kramper i urinröret .....