Denna uretrit - jag blir så less på den emellanåt!

Några timmar efter att jag skrev det förra inlägget var det dags igen. I samband med det sista toabesöket inför natten så 'small' det till och nu sitter både kramper och smärtor på den gamla vanliga platsen igen.

Jag blir så trött på detta.....

Det går ju inte att sova när smärtan bränner och varje rörelse man gör skär som en kniv genom underlivet.

Varför, varför är jag drabbad av detta - och varför, varför kan det inte gå över???

Idag kommer jag att få kämpa för att hålla humöret uppe.  Alla mina tappra - och ibland småkaxiga - försök att peppa mig själv, som jag brukar försöka ägna mig åt, känns riktigt extra jobiga idag.

Tänk om man hade en knapp - bakom örat t ex - som man kunde trycka på när man vill stänga av smärtnerverna, eller lämna kroppen en stund.......

Jag har petat i mig dagens första Tradolan och hoppas att den kan lindra detta elände.

Det här blev ett riktigt deppigt inlägg - men det speglar verkligen min dagsform för tillfället.

Jag vet att det kommer att lätta, kanske t o m släppa helt. Jag hoppas att det inte dröjer för länge.

Uretriten har gått in i en fas - ett skov - som är ganska uthärdligt. Kramperna är nästan över (i alla fall när jag sitter still), trängningarna - åtminstone på dagtid - är hanterbara och smärtorna håller sig på en nivå som går att leva med.  Måtte detta tillstånd hålla i sig länge, länge.

Egentligen tror jag att den medicinering jag har nu - och har haft i ett antal år - med lite extra tillskott av cortison då och då, är ganska idealisk för min uretrit. Skoven kommer och går men jag kan ha kanske en vecka i taget som är riktigt bra innan jag faller ner i uretrithålet igen.

Fast det är ju dom där uretrithålen som jag skulle vilja bli av med helt och hållet - och därför nappar jag på alla eventuella möjligheter.  Och hittills har ju det jag prövat nu i vår bara gjort mig sämre. Tyvärr.

Nu står min förhoppning till den GEPAN behandling jag ska testa när jag kommer hem. Kanske kan den i alla fall göra så att mina bra skov blir längre och dom dåliga mer sällsynta.

För några dagar sedan visade väderprognoserna ett stort, stort regnmoln som låg över hela södra USA, men så fel dom hade. Idag har vi haft strålande sol och varmt, så varmt. Vi har varit nere på Galveston, en alldeles platt, avlång ö som drabbades hårt när orkanen Ike slog till för ett och ett halvt år sedan.

Mycket av det som då gick sönder - eller helt försvann -  är återuppbyggt idag men fortfarande finns trasiga, utrymda spökhus kvar.

Och naturligtvis har dom en golfbana som vi spelade på.....  Platt, vacker och välskött men med mycket vatten överallt så den är riktigt svårspelad.

Jag slog på stort och inhandlade ett par nya golfskor av modell sandelar - för att slippa ha varma sockor på fötterna. Mitt bästa golfköp på länge!!!