Körde med värmedyna och Tradolan i går kväll igen - men det fungerade inte riktigt på samma sätt denna natt.  Har i och för sig inte haft ont -- men har varit på toa tre gånger. 

Annars var gårdagen riktigt bra, förutom att jag fick ett återfall på efttermiddagen.

Dagen började hos min läkare - med den vanliga behandlingen.

Därefter var det 'shoppingdags'. Inte för mig, utan för en vänninna från Rättvik som var nere i Sthlm för att leta efter en klänning som hon ska ha på sin ena dotters bröllop i sommar - så hennes andra dotter och jag var smakråd. Och nog fick hon prova klänningar alltid. Det var kul - och min kropp skötte sig bra, ända till tre-tiden. Då hände något. Som en blixt från en klar himmel så satt smärtan där och helt plötsligt kunde jag kanppt gå igen.

Jag petade i mig en Tradolan till (finns alltid i handväskan) och lyckades ta mig hem - med tunnelbana och en lugn och värdig (!!) promenad, där allt mitt fokus låg på att bara hålla mig upprätt. Så det kan bli..........

Det onda släppte efter någon timme - och har inte kommit tillbaka. Så det var nog bara en tillfällig dipp.

Nu har jag fått tre cortison-behandlingar, en i veckan, och det borde väl börja göra nytta tycker jag.

Sen önskar jag att det kunde börja bli lite varmare. Idag strålar morgonsolen från en alldeles klar himmel, men det är bara EN plusgrad. Och igår föll det snöflingor. Det är trots allt slutet på april - nu måste vintern snart ge upp!!

Det här med maxad värmedyna och en Tradolan i samband med sänggåendet var inte någon dum idé.

Gårdagen var i princip lika vidrig som dagen innan - men det gick i vågor. Korta stunder som var ganska lugna varvat med längre stunder som var outhärdliga. Väldigt märkligt.  Men toalettbesöken var samma plåga hela dagen. Småspik - eller snarare - taggtråd genom urinröret ungefär en gång i timmen. Inget vidare trevligt....

Men - efter att att förberett natten på samma sätt som förra natten, dvs med en Tradolan och en halvtimme med värmedynan på maxvärme på magen - så har jag sovit hela natten!!!!!   Kors i taket!!!!

Idag ska jag få en dos Terrakortil igen - hoppas det bidrar till att detta eländiga skov av uretritanfall går över.

Egentligen är det ju dags för en liten jubileums-fanfar igen: 200 dagar har jag suttit framför min PC och skrivit av mig min sorg eller glädje över hur kroppen mår.

Tänk om jag hade kunnat jubla denna dag - men så är det tyvärr inte.

En riktigt jobbig tisdag har följts av en jobbig natt. Jag försökte verkligen förbereda på bästa sätt - tog en Tradolan och la mig på min elektriska värmedyna med maxkapaciteten på. Och då blir det varmt!!! Och låg länge och riktigt kände hur värmen nästan gick rakt igenom kroppen till slut.

Jag somnade visserligen - men har varit upp sex gånger i natt, och varje gång har jag kissat 5 droppar småspik - har det känts som. Så attans ont hela

tiden.......

När jag vaknade den sista gången - vid 6-tiden - tog jag fram värmedynan igen och så låg jag med den på magen i en timme innan jag gick upp.

Och det tror jag var en bra idé - för just nu gör det mindre ont än vad det gjorde i går.

Har grundat med en Tradolan också - så nu håller jag alla tummar jag har att den här dagen blir trevligare än gårdagen.

Till sist en bild på min värmedyna - inte så vacker, men funktionell......

Det blev inte lika bra idag som det varit de senaste dagarna. Vet inte vad jag gjort för fel, men molvärken i morse utvecklades till full vidrig smärta under förmiddagen. Och denna vidriga smärta sitter fortfarande i. Lite uppgiven är jag.....

Varenda steg är en pärs.

Har försökt med min mentala träning och med avslappningsövningar, men det fungerar bara några minuter. Kom på mig själv med att profylax-andas - men inte det heller hjälper.

Toabesöken är så hemska så dom ska jag inte ens beskriva - och ofta, ofta måste jag gå.

Ska krypa i säng nu med värmedynan på magen och en Tradolan i magen och hoppas att det går att sova.

'Historien upprepar sig'..... visst är det så man säger??

Min kropp beter sig på samma sätt som den gjort några dagar nu, dvs ganska bra natt, lite halvtaskig morgon men sedan en riktigt bra dag.

Gårdagen var fantastisk, efter morgonens märkliga smärta/irrritation som försvann med hjälp av Tradolan. Solen strålade, underbart väder, inga trängningar, massor med vårblommor, inga smärtor.

Natten har varit lika fantastisk - har bara varit uppe en gång!!

Men - vaknar med en dov molvärk - precis som i går, i förrgår och i förrförrgår.

Attans skit!

Men - jag ska ta en Tradolan och hoppas att resultatet blir det samma som igår.

Och solen strålar lika häftigt som igår.... från en alldeles klarblå himmel.

Nu börjar det dra ihop sig till vårens konsert med Sjung Nu-kören!!  Denna gång är konserten i Berwaldhallen, söndagen 7 maj, och gästartisterna är Victoria Tolstoj och Eric Gadd.

Om ni finns i Stockholmstrakten  -  ta er dit. Det är maffigt med en 500 man stor kör, musiker och solister.

Jag rekommenderar 19-föreställningen.

Tyvärr missar jag konserten själv denna gång - det kolliderar med vår resa västerut. Vi brukar åka i april men eftersom barnbarnet skulle komma i mitten på april så sköt vi på resan till i maj.

Jag har varit med i kören i 7 terminer nu och det är andra gången jag missar konserten. För några år sedan blev jag så hes, tappade rösten fullständigt, precis lagom till konserten. Men då satt jag och lyssnade och jag lovar - det var häftigt. Man hör det hela på ett helt annat sätt från publikplats än när man står mitt i kören.

Nu har jag suttit vid PC´n kanske i 30 minuter - och nu börjar molvärken sjunka undan lite  - utan Tradolan....  Det är ju bra - men jag begriper ingenting.

Irritationen jag kände i går morse försvann under förmiddagen och dagen blev riktigt bra. Däremot är irritationen tillbaka nu på morgonen så det verkar vara något slags 'system'. Det är tredje morgonen i rad som jag känner av uretriten när jag vaknar men sedan försvinner symptomen efter någon timme.

Märkligt! Fast bra.

Det märkliga är att jag har inte ens tagit någon värktablett för att bli av med smärtan - det har bara försvunnit av sig självt.

Och -varför kommer irritationen/smärtan under natten? När jag ligger stilla i min säng och sover? Kan någon förklara det?

Ur trängningssynpunkt har dock natten varit OK - två toa-besök = överkomligt.

Även gårdagen var bra ur trängningssynpunkt. Jag kunde i princip klara mig i snitt två timmar mellan toa-besöken - hela dagen. Och det är 'kors i taket' för en som brukar besöka det lilla huset (eller rummet) en gång  timmen - eller oftare.

Jag har haft en riktigt bra natt, har bara varit uppe en gång och sov till i princip nu...  Och det hör verkligen till ovanligheterna.

Betyder det att uretriten också sover?

Nja - om så väl vore. Den ligger liksom under 'ytan' och lurar. Hela tiden. Kan anas nästan hela tiden. en konstig irritation, en antydan till smärta, men så länge det stannar vid det är jag bara glad. Egentligen är det en märklig känsla. Jag har ju inte ont som vid ett fullt uretrit-utbrott men heller inte den där fantastiska känslan av att nästan sväva ovan marken som när jag inte känner några som helst besvär eller smärtor.

Antagligen ska jag vara nöjd. Och självklart är detta att föredra framför det sämre alternativet.

Jag äter mina  piller och har ytterligare två cortison-behandlingar inbokade så min förhoppning är att uretriten ska somna ordentligt.

Jag har filosoferat lite över min websida www.uretrit.se och min blogg. Innan september förra året hade jag i 14 år bara berättat om mina problem för ett fåtal människor, och för det mesta var det bara M som dagligen kände till hur jobbigt jag har/hade. Ett riktigt bra sätt att bli av med vänner (i alla fall sina bekanta) är ju att prata om sina sjukdomar. Och när bekymren sitter i underlivet eller urinvägarna då är det nästan tabu att prata om det.

Samtidigt så är det ju så att uretriten - när den slår till som värst - uppfyller hela din kropp och ditt sinne. Det gör så förtvivlat ont så man har svårt lägga energi på annat än att bara härda ut.

Och här sitter jag nu, drygt ett halvår senare, och beskriver, mer eller mindre helt öppet,  dagligen hur mitt urinrör mår. När jag började skriva måste jag erkänna att jag funderade över om jag var riktigt klok. Men det var det bästa sättet att få 'liv' i websidan.

Och - det var nog det bästa jag gjort på länge. Jag har lärt mig massor. Jag har insett att vi är många som lider i det tysta. Jag har fått mail och kommentarer från kvinnor över hela Sverige som delar med sig av sina erfarenheter och råd.

Och jag har förstått att uretrit är något som man inom sjukvåden inte vet mycket om. Och det måste det gå att ändra på.......

Så - fortsätt maila, fortsätt kommentera, fortsätt skicka era tankar och idéer. Kanske kan vi tillsammans åstadkomma en ändring på synen på uretrit.

Och - det kommer en forum-funktionalitet så småningom......

Jag befinner mig helt klart inne i ett ganska bra 'skov'. Hela gårdagen var en riktigt bra dag, har bara varit uppe EN gång i natt och just nu känns det helt OK.

Lite grann som i går morse - vågar inte riktigt känna efter, tycker mig kunna ana att om jag rör mig för häftigt så kommer det att skära till. Så jag fortsätter att ta det lugnt.

Däremot ska verkligen promenaden bli av idag - väldigt vad jag tjatar om mina promenader egentligen.... - för idag är vädret bättre.

Något som förvånar mig är att man inte ser något av det stora askmoln som täcker oss. Jag försöker inbilla mig att det kanske är lite sämre med solljuset - men så läste jag i tidningen nyss att det enda man kan märka är att solnedgångarna blir lite häftigare.

Den 7 maj är det meningen att M och jag ska resa västerut och besöka våra goda vänner igen - ska bli intressant se om den resan blir av.