Jag vet inte exakt när det hände - eller varför - men till min stora glädje upptäcker jag helt plötsligt,  nu i kväll, att mina smärtor är borta.

Jag tog en Tradolan i morse men märkte ingen effekt av den.

Kved mig fram under dagen. Såg det vackra vädret men hade noll inspiration för att ta någon längre promenad.

Och så - out of nowhere - känner jag inga smärtor längre!!!

Jiipppiii!!!

Det gör faktiskt ingenting att jag inte förstår någonting. Det är helt OK att bara inte ha ont längre!!

Liten rapport:

Utetemperatur:  - 12 C

Ljusfaktor: lite sol - lite moln

Fågelsång: jag hör den - på avstånd. Men just nu sitter något som ser ut som en koltrasthona och är alldeles uppburrad och moltyst - precis utanför mitt fönster. Hon verkar frysa. Kan det vara en koltrasthona???

Nu kom det ett litet pip.....

Smärtnivå: alldeles för hög, minst en sexa. Jag måste fixa en cortison-behandling så fort som möjligt. Står inte ut längre.

Det släppte inte på hela dagen igår och det sitter som fastbränt i mitt underliv just nu. Värktabletter hjälper inte. Det måste finnas starkare än Tradolan. Det borde inte vara tillåtet att gå omkring med denna smärta hela tiden. Det tar så mycket energi.  Och det är svårt vara socialt trevlig.

Trots allt tog vi oss till Bonniers Konsthall igår (bil ända fram och en sakta vandring i konsthallarna - det är inte så stort) - och det var värt ett besök. Jag blir så fascinerad av vad folk med fantasi, kreativitet, uthållighet, skicklighet  kan åstadkomma.

Tomás Saraceno - argetinare - använder t ex den giftiga spindeln 'Svarta Änkan' när han gör sin konst. I ett rum hade han byggt en skalenlig modell av ett spindelnät. Man var tvungen ta av sig skorna för att gå in i rummet - och folk hade krypit in i själva nätet... I ett annat rum hängde en massa vita pappersfigurer/kantiga bollar. Det fanns också material - papper med färdigtryckt mall, sax, klister - så man kunde göra sin egen boll. Så där satt jag i 20 minuter och pysslade. Fast min blev inte lika fin som hans.

Han hade också byggt stora formationer med glaskulor som skimrade i en massa färger.

Nu har koltrasthonan flugit iväg - istället sitter där en liten talgoxe och sjunger för full hals. Det blir nog vår så småningom....

Här kommer några bilder från utställningen: