Alla inlägg under februari 2010

Av Birgitta - 21 februari 2010 20:05

Både lördagen och söndagen har varit riktigt bra dagar ur mitt uretrit-perspektiv. Och i natt var jag bara uppe två gånger. Det är så skönt!


Natten till idag var lite extra speciell - det var första gången mitt två-åriga barnbarn sov över hos oss. Jag var inställd på att vara halvvaken hela natten och trösta henne för att hon inte var i sin vanliga säng. Men det var inga som helst problem. Hon somnade 21:15 och sov i ett sträck till 07:30.


Jag känner mig fortsatt osäker på skillnaden mellan cystit, interstitiell cystit (IC) och uretrit. Det är skillnad - så mycket har jag förstått. Jag ska försöka hitta bra definitioner så att jag kan beskriva det ordentligt på min uppdaterade web-sida.


När jag skrev texten till www.uretrit.se i höstas så gjorde jag det helt från min lekmanna-värld, hur jag som långvarig uretrit-patient upplevde sjukdomen och levde med den. Och jag stämde av allt jag skrev med min läkare så att där inte stod några rena felaktigheter.

Vad jag inte visste då är att det finns flera närbesläktade diagnoser och jag vill verkligen kunna redovisa de olika särarterna, symptomen, hur man gör diagnos, etc. Även om jag sedan kommer att fortsätta fokusera på uretrit. 


ANNONS
Av Birgitta - 20 februari 2010 07:48

Det var nog det rökta köttet!!


När min syster A-M var på besök strax före jul åkte vi till Julmarknaden på Steninge. Där såldes rökt kött i en massa olika former, bl a rökt fläskfilé. Mannen som sålde påstod att det var supergott att äta tillsammans med en potatisgratäng. Så både A-M och jag köpte varsin bit. Och M och jag testade tillsammans med en smarrig potatisgratäng och sallad - och nog var det gott alltid.  Väldigt gott!!

Så jag har köpt hem och ätit detta fler gånger nu efter jul. Och när jag tänker efter så har jag blivit dålig efter varje gång. Och det är först nu som jag gör den kopplingen!!

Inget mer rökt kött för mig m a o. Undrar om det innebär slut på rökt lax också??


Natten till idag har jag bara varit uppe EN gång!!  Och just nu har jag inte ont någonstans!!


Igår började jag på allvar arbetet med att uppdatera web-sidan www.uretrit.se.

Dels är den ju lite tråkig dels har jag fått en del ny information och tips från kvinnor som mailat mig.  Jag ska försöka göra den lite trevligare - och dessutom få till det forum som jag har skrivit om några gånger. Med risk för att jag sticker ut hakan för mycket har jag ett mål att lansera en ny version på halvårsdagen, dvs 2 april.


Sitter just nu och tittar ut genom fönstret på snön som fortsätter att falla. Tar det aldrig slut i år??!!

Gick en lång, rask promenad igår - ända från centrala Sthlm hit ut till Sundbyberg. Det finns en vacker promenadväg alldeles utmed vattnet hela vägen. Med fikaplatser och picknickbord. Så här ser det ut just nu:


        

ANNONS
Av Birgitta - 19 februari 2010 07:42

Jag ropade hej lite för snabbt igår morse - riktigt så bra som det verkade just när jag skrev blev det inte sedan - men inte heller på långa vägar så dåligt som dagen innan.

Så - i princip var torsdagen en bra dag ur uretrit-synpunkt.


På kvällen hade jag en liten tjej-middag här hemma och vi hade fantastiskt trevligt - men jag undrar vad det var i maten som jag bjöd på som gjorde att jag sedan var tvungen springa på toa en gång/timme hela natten??


Inga smärtor, inga kramper - bara ett konstant behov av att tömma blåsan. Hela natten! Stön!  Det är ju tur att man i alla fall vaknar........


Jag har ju tidigare skrivit att jag inte märkt av något i matväg som påverkar uretriten. Min läkare har sagt någon gång att man ska undvika rått kött. Jag äter inte rått kött - men jag bjöd på rökt kött igår. Kanske det ger samma effekt som rått kött??


Nåväl - nu verkar det ha lugnat ner sig och just för tillfället mår jag riktigt, riktigt bra!!

Av Birgitta - 18 februari 2010 07:30

Gårdagen var en riktig pärs!

Kramperna blev bara värre och värre under dagen och jag gick här och kved som en äggsjuk höna. Värktabletter hjälpte inte alls. Det var inte roligt! Och jag tillbringade alldeles för lång tid sittandes på en toalettstol - för det var det enda som lindrade. Då gjorde det av någon anledning mindre ont.  Men jag kunde ju inte bo där hela dagen....


Sedan - 'out of nowhere' - så släppte det vid 17:30-tiden. Bara var borta! Har ingen som helst aning om varför - men glad blev jag.


Och det är fortfarande borta. Har inte ont alls just nu och har bara varit uppe tre gånger i natt.


Mycket kan man säga om uretrit - men inte är det förutsägbart precis.


Fick senaste numret av M-Magasin i förrgår och där berättar Amelia om en ayurvega-upplevelse i Indien. Tydligen ingen skön spa-period utan en späkande och renande vistelse. Hon fick några råd med sig hem och ett av dem var: Kissa inte i onödan!  Och förmodligen är det ett väldigt bra råd - men för en stackars uretritare är det nästan bland det svåraste som finns.  Jag springer på toa i förebyggande syfte alldelels för ofta - det vet jag. Men jag vet också hur det är att helt plötsligt bli extremt, extremt, paniskt toanödig och inte ha en toalett i närheten.

Men - jag ska ändå ta till mig det rådet och försöka hålla mig lite längre i fortsättningen. Bara det inte gör för ont!!!

Av Birgitta - 17 februari 2010 07:40

Aj, aj, aj!!

Idag är det inte roligt att vara jag.

Natten har varit tung - jag har varit uppe minst sex ggr, tappade räknigen framåt 4-tiden....

Och nu - nu har jag så ont, så ont.

Jag har suttit uppe ca en timme och det blir bara värre - ändå började jag med att stoppa i mig en Tradolan direkt - men det verkar inte hjälpa. Hela urinröret krampar.

Det är så sant som dom sjunger: först så går det upp, sen går det ner, sen går det upp.......

Så är mitt liv med uretrit.

Förra veckan var det upp, upp, upp. Jag mådde toppenbra i många dagar. Nu är det så mycket ner det kanvara.


I går kväll var jag med en väninna på en föreläsning som handlade om sjukdom och läkande. Budskapet var att både sjukdom och läkande kommer inifrån. Intressant och till en viss del kan jag hålla med dom - men samtidigt gjorde dom allting lite för enkelt.

Det dom sa - väldigt kort - var att det är man själv som genom medvetna eller omedvetna aggressioner, förnekanden, avund,  etc och liknande känslor sänker sitt immunförsvar så att man lättare blir sjuk. Framförallt våra omedvetna känslor ställer till det.  Så deras budskap var att om man bara kan hitta sina omedvetna negativa känslor och acceptera dom så skulle man bli frisk......  Sedan hade dom en analysmetod att sälja kring detta. 

Som sagt - till en viss del tror jag att dom har rätt - men riktigt så enkelt är det nog inte alltid. 

Fast - just nu sitter jag och funderar på vad det är för förträngda, icke-accepterade känslor hos mig själv som gör att jag har så in i bomben ont just nu!!


Av Birgitta - 16 februari 2010 06:40

Det går sakta åt 'fel' håll. Dvs molvärken som väckte mig nu idag är ett snäpp värre än vad den var i går morse. Minst nivå 4 just nu. Har tagit en Tradolan - hoppas det släpper så småningom.

Jag somnade också med en Tradolan i kroppen och det är troligen anledningen till att jag sovit bra. Har bara varit uppe två ggr i natt.


Det kanske är ynkligt av mig - att ta en värktablett fastän jag inte ligger högre än en fyra på min värkskala. Men jag har ledsnat på att gå omkring med smärtor i kroppen. I många, många år hade jag ont jämt, jämt, jämt. Och då menar jag ONT - låg och pendlade mellan 8 och 10 dagligen. Det var under de åren när jag  hade både fullt utvecklad uretrit OCH ett stort myom med kallbrand i (som ingen ännu hade hittat).

Eftersom jag hade gått så länge med det 'svarta' myomet så hade de smärtorna bränts fast i nervbanorna och orsakat sk fantomsmärtor som det tog många år att bli av med. Man sa mig att det enda som biter på fantomsmärtor är en viss typ av anti-depressiva tabletter - och jag blånekade att ta sådana i minst två år. Sedan orkade jag inte med smärtorna längre och började medicinera. Det tog ytterligare två år innan de hade effekt...

Så numera plågar jag inte mig själv i onödan - när jag har ont tar jag en värktablett. Sedan är det ju inte alltid den hjälper - men det är ju en annan sak........

Idag ska jag ta hand om mitt två-åriga barnbarn. Hon är världens mysigaste två-åring - så klart - och jag hoppas verkligen att smärtan ger med sig så att jag kan busa med henne ordentligt.


Dessutom - i eftermiddag ska jag äntligen till handkirurgen med min 'trigger-tumme'. Tummen fortsätter att trilskas med mig så det ska bli intressant se vad dom gör med den.


Av Birgitta - 15 februari 2010 07:37

Den molvärk som satt i kroppen när jag vaknade i går morse försvann i princip helt och hållet under dagen - utan hjälp av värktabletter.  Jag hann i alla fall inte med mer än en kort promenad sent på kvällen - men det räckte för välbefinnandet.

Natten har varit lugn - ett toa-besök vid två-tiden, det är allt.


Däremot sitter molvärken där nu när jag vaknar igen, precis som igår, tyvärr några snäpp vassare än igår. Jag har redan hunnit stoppa i mig en värktablett.  Förra veckan var så fantastiskt fri från smärtor så jag blir lite smådeppig av att jag helt klart är på väg in i en sämre period.


Jag ska försöka göra allt man kan för att minimera den dåliga perioden, dvs avslappning (aktivt fokusera på att slappna av i bäckenbotten), mental träning (försöka ha en positiv inställning till min kropp fastän den gör ont + inte springa på toa oftare än vad jag verkligen behöver (jag är dålig på det....)) och ta värktabletter (och hoppas att dom hjälper).


Sedan är det bara att hålla tummarna, uthärda och vänta på att det går över.


Ska också börja jobba på att fräscha upp och förbättra www.uretrit.se.



Av Birgitta - 14 februari 2010 09:34

Det blev sex hela dagar med noll i excel-arket.

Idag - just nu - måste jag nog säga att det bör stå minst en tvåa i smärtkolumnen.

Har sovit gott - har faktiskt inget minne av att jag varit uppe en enda gång i natt (!!) - men just nu sitter det en irriterande molvärk i underlivet och stör min sinnesfrid.


Blir det inte värre än så här så är det OK. Jag missade att ta en långpromenad igår så jag måste få till en idag - annars blir jag alldeles för orolig i själen. Och då är det inte så trevligt om det gör ont.


Vädret är riktigt deprimerande - grått, grått, grått. Visserligen ligger snön vit - och det gör i alla fall att det är ljust, och det är bättre än regn. Men helheten är så grå. Jag börjar bli riktigt rejält trött på detta gråa. 

Jag längtar efter våren och värmen.




Presentation

En blogg om URETRIT.

Fråga mig

250 besvarade frågor

Länkar

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
<<< Februari 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

RSS

Följ bloggen

Följ Mitt liv med Uretrit med Blogkeen
Följ Mitt liv med Uretrit med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se