Aj, aj, aj!!

Idag är det inte roligt att vara jag.

Natten har varit tung - jag har varit uppe minst sex ggr, tappade räknigen framåt 4-tiden....

Och nu - nu har jag så ont, så ont.

Jag har suttit uppe ca en timme och det blir bara värre - ändå började jag med att stoppa i mig en Tradolan direkt - men det verkar inte hjälpa. Hela urinröret krampar.

Det är så sant som dom sjunger: först så går det upp, sen går det ner, sen går det upp.......

Så är mitt liv med uretrit.

Förra veckan var det upp, upp, upp. Jag mådde toppenbra i många dagar. Nu är det så mycket ner det kanvara.

I går kväll var jag med en väninna på en föreläsning som handlade om sjukdom och läkande. Budskapet var att både sjukdom och läkande kommer inifrån. Intressant och till en viss del kan jag hålla med dom - men samtidigt gjorde dom allting lite för enkelt.

Det dom sa - väldigt kort - var att det är man själv som genom medvetna eller omedvetna aggressioner, förnekanden, avund,  etc och liknande känslor sänker sitt immunförsvar så att man lättare blir sjuk. Framförallt våra omedvetna känslor ställer till det.  Så deras budskap var att om man bara kan hitta sina omedvetna negativa känslor och acceptera dom så skulle man bli frisk......  Sedan hade dom en analysmetod att sälja kring detta. 

Som sagt - till en viss del tror jag att dom har rätt - men riktigt så enkelt är det nog inte alltid. 

Fast - just nu sitter jag och funderar på vad det är för förträngda, icke-accepterade känslor hos mig själv som gör att jag har så in i bomben ont just nu!!