Det går sakta åt 'fel' håll. Dvs molvärken som väckte mig nu idag är ett snäpp värre än vad den var i går morse. Minst nivå 4 just nu. Har tagit en Tradolan - hoppas det släpper så småningom.

Jag somnade också med en Tradolan i kroppen och det är troligen anledningen till att jag sovit bra. Har bara varit uppe två ggr i natt.

Det kanske är ynkligt av mig - att ta en värktablett fastän jag inte ligger högre än en fyra på min värkskala. Men jag har ledsnat på att gå omkring med smärtor i kroppen. I många, många år hade jag ont jämt, jämt, jämt. Och då menar jag ONT - låg och pendlade mellan 8 och 10 dagligen. Det var under de åren när jag  hade både fullt utvecklad uretrit OCH ett stort myom med kallbrand i (som ingen ännu hade hittat).

Eftersom jag hade gått så länge med det 'svarta' myomet så hade de smärtorna bränts fast i nervbanorna och orsakat sk fantomsmärtor som det tog många år att bli av med. Man sa mig att det enda som biter på fantomsmärtor är en viss typ av anti-depressiva tabletter - och jag blånekade att ta sådana i minst två år. Sedan orkade jag inte med smärtorna längre och började medicinera. Det tog ytterligare två år innan de hade effekt...

Så numera plågar jag inte mig själv i onödan - när jag har ont tar jag en värktablett. Sedan är det ju inte alltid den hjälper - men det är ju en annan sak........

Idag ska jag ta hand om mitt två-åriga barnbarn. Hon är världens mysigaste två-åring - så klart - och jag hoppas verkligen att smärtan ger med sig så att jag kan busa med henne ordentligt.

Dessutom - i eftermiddag ska jag äntligen till handkirurgen med min 'trigger-tumme'. Tummen fortsätter att trilskas med mig så det ska bli intressant se vad dom gör med den.