Mitt tillstånd fortsätter att vara riktigt, riktigt bra!!

Linedansen igår kväll gick kanske inte ur danssynpunkt så bra - men ur smärtsynpunkt/uretritsynpunkt var det en strålande lektion. Jag vet att jag upprepar mig, men har man levt många år med en kronisk smärta så upplever man de smärtfria stunderna som helt fantastiska. Det som egentligen borde vara, och var för mig fram till våren -95, det självklara - att kunna röra sig utan att det kör knivar genom kroppen - blir något som man uppskattar och gläds åt som en barnunge.

Att kunna dansa 1½ timme utan att ens känna av urinvägarna hela tiden, att sedan kunna gå hem i rask takt, att inte kasta sig på toa så fort man kommer innanför dörren och sitta och kvida över att kissa grus eller ett urinrör som krampar.

Det är livskvalitet!!

Och - med ytterligare en upprepning - jag är övertygad om att det är den behandling, och det bemötande, jag får av min urolog som har lett fram till att jag får dessa bra perioder.  Som kommer oftare och oftare.

Någon har sagt att det tar lika lång tid att bli frisk som det tog att bli sjuk.

Vet inte riktigt om det går att tillämpa på min situation - men jag vet att det tog några år hos denna urolog och med hennes behandling innan jag började bli så bra som jag ju faktiskt är - i alla fall varannan vecka .....