Hela natten till idag var faktiskt en riktig pina, men den här gången var det alltså inte uretritens fel utan halsen och hostan. Det känns lite orättvist att när uretriten håller sig lugn så kan jag inte få sova av andra skäl.

Jag satt uppe i princip hela natten, till ca 06:00 och spelade spel, läste tidningen, tittade på gamla TV-program på PC'n, drack varmt te, åt knäckebröd, stoppade i mig massor med Strepsils. Och hostade, hostade, hostade. Försökte lägga mig några gånger men varenda gång satt tuppen i halsen och irriterade. Det kändes som att jag skulle kvävas så fort jag låg ner. Och halsen kändes som om någon borstat insidan med en stålborste.

Jag fick till slut några timmars sömn men så fort det blev ljust körde jag till Vårdcentralen och nu har jag fått värsta dunderhostmedicinen. Så nu ska jag väl kunna sova i alla fall.

Jag hoppas bara att jag inte har smittat M.... I morgon ska vi köra till Strängnäs och lämna M på ryggkliniken. På fredag ska dom operera hans Spinala Stenos och förhoppningsvis ska han bli väldigt mycket bättre i ryggen efteråt.

Min uretrit har hållit sig lugn idag. Inga smärtor och inga kramper. Bara lite jobbiga trängningar men inte värre än en etta på mina skala 1 - 5.

Tisdagen var en rätt OK dag ur uretritsynpunkt.

Jag gick en lång promenad vid lunchdags och den kunde slutat med bekymmer - men jag hann fram till MAXI ICA Stormarknad och deras toalett i tid.

I övrigt inga bekymmer. Känns riktigt bra!

Det enda som är lite jobbigt just nu är tuppen i halsen som inte vill släppa. Jag är inte förkyld - inte de minsta - bara lite torrhosta då och då. Men så fort jag ska krypa i säng sätter sig något i halsen. Och jag blir inte av med det och kan inte sova. Börjar bli lite stressad av detta. Röker inte - så det är inte orsaken.

Finns det någon som har tips på hur man blir av med tuppar i halsen??

Annars har jag idag, tisdag, skrivit på en text om kronisk uretrit och www.uretrit.se som kommer att publiceras i ett nyhetsblad. Dessutom har jag  bokat en tid med min läkare nästa vecka för att diskutera olika steg att ta för att sprida information om uretrit.

Gårdagen blev en dag av berg- och dalbana.

Morgonen var helt symptomfri men vid 10.30-tiden hände det som ju händer ibland. Vid ett toa-besök slog krampen till med full kraft. Helt plötsligt och utan någon som helst förvarning. Det allra värsta satt i ungefär 30 minuter - men det dröjde minst tre timmar innan det släppte helt. Sedan hade jag inga mer besvär igår - mer än lite för många spring på toaletten - men det hör ju till mitt normala beteende.

En av de länkar jag lagt in på www.uretrit.se går till ett nätverk som heter Kontinet. Det är en nätverk för både män och kvinnor som har problem med inkontinens och det drivs av en kvinna som heter Hillevi Caris Svensson.

Jag träffade Hillevi igår för jag var nyfiken på hur hon - utifrån sina personliga erfarenheter - började sitt arbete med att sprida ljus över problemen med inkontinens.

Även om uretrit och inkontinens är olika besvär så rör de samma tabubelagda område. Hillevi har drivit sitt näverk i många år och har byggt upp ett stort kontaktnät och i vår kommer hon att lägga en länk till www.uretrit.se på sin web-sida som just håller på att uppdateras.

En annan länk jag lagt upp går till en web-sida som heter Sinoba. Det är också en hemsida om inkontinens och blåsproblem. Den sidan startades av fyra läkemedelsbolag. Jag har varit i kontakt med Märta Lauritzen som är ansvarig för Sinoba och ska försöka få till motsvarande möte med henne.

I övrigt har natten varit lite halvstökig - många toabesök och ett evigt rosslande i den såriga halsen.

Är det inte det ena så är det det andra..... 

När jag kröp i säng i går kväll var alla uretrit-symptomen borta igen - så skönt - men istället hade jag fått en ordentligt irriterande 'tupp' i halsen. Den satt så där illa så man tror att den när som helst ska glida ner i luftstrupen och kväva dig. Jag harklade och harklade och harklade men den ville inte släppa. M blev lite smått störd av mitt oväsen och det slutade med att vid 00:30 gick jag upp.

Sedan satt jag och spelade spel på PC´n eller surfade runt på Youtube i ett par timmar, drack vatten, åt kex, halstabletter osv harklade, harklade, harklade till det kändes som om halsen var ett öppet sår.

Vid 02:30 hade tuppen försvunnit så pass mycket att jag vågade krypa i säng.

Därefter var natten riktigt lugn.

Och nu - nu ömmar det i halsen, men av uretriten känns absolut ingenting!!

Det vackra rimfrostiga vintervädret är borta, himlen är alldeles grå, träden är alldeles grå och gångvägar och bilvägar är smutsigt slaskiga. Men det är fortfarande några minusgrader.

Och - nu är äntligen all julpynt borta - så nu är julen defintivt slut för denna gång.

Morgonen och förmiddagen idag var riktigt jobbiga.

Jag tog en Tradolan och efter någon timme började de värsta smärtorna att klinga av. Det gjorde däremot inte kramperna. Vid nio-tiden la jag mig på soffan, under en filt, och bara fokuserade på att slappna av, slappna av, slappna av i underlivet.

De värsta kramperna släppte efter ytterligare någon timme.

Just nu är det rätt OK - så jag hoppas jag får sova ordentligt i natt.

Så var det dags igen................

Vaknade 4:57 av den välbekanta smärtan i underlivet, nu sitter eldklotet där igen.

Skit också!!!! (ursäkta)

Jag hade hunnit vänja mig vid att inte ha ont hela tiden och tyckte det var ganska trevligt. Gillar inte alls det som har hänt i  min kropp i natt.

Efter att ha försökt somna om (för jag är fortfarande trött) så har jag nu gett upp, tagit min Tradolan - den första på länge (tog ingen igår kväll), satt på lite tevatten och hämtat tidningen.

Nu sitter jag här och väntar på att värktabletten ska göra nytta - sedan kryper jag i säng igen.

Det här är faktiskt ingen rolig dag. Kroppen mår inte bra. Det ligger en molvärk och stör hela tiden. Och därför blir också toabesöken alldeles för många.

Jag vet - man ska knipa och hålla osv, men det onda lättar när man tömmer blåsan och då blir det gärna så att man gör det lite för ofta.

Jag försöker låta bli att ta en värktablett men om inte det här ger med sig så måste jag. Jag känner hur humöret håller på att dala.

På något sätt så är det så att när eländet börjar om efter en så bra period som jag haft den senaste veckan så blir det extra jobbigt i början - för man blir så besviken.

Efter någon dag har man vant sig igen. Åtminstone så länge det håller sig på en uthärdlig nivå, dvs max en trea på min fem-gradiga skala.

För en knapp vecka sedan roade jag mig med att skapa ett litet, litet excel-ark där jag tänkte för varje dygn lägga in hur min dagsform sett ut - i form av ett värde, 0 - 5, för resp smärta, kramper och trängningar. Noll betydde inga smärtor osv, och 5 betydde jättestarka smärtor, kramper, trängningar. Sedan kan man få en tydlig bild över hur dagsformen varierar över tiden.

Jag har fyllt i värden varje kväll nu i 6 dagar och till min stora glädje och förvåning så är det noll i samtliga kolumner, fyra dagar i rad. Dvs - även gårdagen var en riktigt bra dag ur uretritsynvinkel.

Men - nu håller det sakta på att vända - just nu ligger smärtnivån på minst en etta..... Hoppas det släpper - och inte går åt andra hållet.....

Min dotter P - fotografen - och jag ägnade eftermiddagen igår åt att jobba lite med www.uretrit.se.

Dels gick vi ut på Bällstaåns is och tog en massa kort på mig. Jag tyckte det var dags att jag klev ut ur min 'uretrit-garderob'. Problem med urinvägarna är ju inget man pratar öppet om och när jag satte igång med www.uretrit.se och började blogga om min dagsform så var jag inte säker på att jag ville visa öppet vem jag var. Det är fortfarande många av mina bekanta som inte vet om att jag skriver denna blogg - dagligen. För dom känner inte till mina problem.

Men - nu har jag i alla fall gett bloggen ett ansikte....

Sedan la vi till några fler länkar på länksidan.

Och slutligen så funderade vi på olika sätt att fräscha upp själva web-sidan - och vilka verktyg det finns för att lägga till ett forum. Eller om det finns andra sätt att låta fler än mig berätta om sina uretrit-erfarenheter.

Problemet är att varken P eller jag är några super-web-tekniker som kan koda en massa HTML-kod, utan vi är beroende av att hitta bra standardverktyg med bra mallar.

När jag började med www.uretrit.se så var min grundtanke att skapa en web-sida med information (ur ett patient-perspektiv) om uretrit - och för att få liv i siten började jag blogga. Dvs bloggen var inte det primära.

Igår hittade vi ett bra verktyg med bra mallar - men där är bloggen det primära och sedan kan man lägga till en massa informationssidor. Dvs det skulle bli det omvända förhållandet.

Jag måste fundera några dagar på om jag vill ha det så.

Kanske är det OK så länge detta är något som jag gör själv. Om det längre fram blir så att det bildas en förening då måste man göra något mer professionellt.

Bara för att riktigt frossa i bilder på mig så kommer det en också här i bloggen. Tagen på Bällstaåns is - med supervarma mamelucker under kjolen: