Jag lyckades slumra om några timmar mellan 6 och 8 i morse.

Dagen har varit smärtfylld - det är först nu på kvällen som det har börjat släppa. Det känns som en lättnad.

Jag har sprungit på toa oftare än en gång/timme hela dagen. Inte för att det har trängt på utan för att det har gjort så ont.

Det som gör sådana här dagar extra trista är att man kan faktiskt inte göra något som kräver att man rör på sig. Uretriten styr hela tillvaron.

Promenader, bio, shopping - allt sådant är bara att glömma. Man får hitta på lugna aktiviteter som att se på TV, sticka, läsa, lösa Sudoko.

Jag har gjort en längre aktivitet idag - fast den handlade mest om att köra bil. P och jag körde till Strängnäs och hälsade på M som är nyopererad. Operationen gick bra - så så snart såret har läkt ska det väl bli fart på honom nu.....  ;-)

Tänk om det blir den omvända situationen här hemma?  M vill gå ut och promenera och jag sitter här med mina uretritsmärtor och vill/kan inte ta ett steg....

Nu har jag legat i minst en timme och vridit mig i de värsta kramperna på länge. Stod inte ut längre utan har gått upp. Tänkte att om jag dricker en massa vatten kanske det släpper. Tyvärr har jag ingen kramplösande medicin hemma - längtar efter lite Papaverin just nu.

Förstår inte hur kramperna kan slå till så här när jag ligger och sover?

Det sista jag skrev igår kväll var ju att det värsta hade släppt......

Tjoflöjt!! Det var då det!

Som tur är har lördagens tidning redan dimpit ner genom dörren så jag tar och gör mig en kopp te och ägnar mig åt nyheterna - så kanske kramperna ger med sig....

Jag lovar - just nu är det ingen som vill byta med mig. Det här är inget jag ens önskar min värste ovän.....