Jag skrev igår att Uretrit är ett märkligt fenomen - något jag kan skriva under idag också.

Igår kväll hade smärtorna försvunnit - men trängningarna var kvar.

Nu på morgonen är det precis tvärtom igen: jag har sovit bra i natt, bara varit uppe en gång på hela natten - men vaknar vid 7 av en vidrig smärta.

Så här sitter jag och vill inget hellre än krypa ur mitt skinn, få en annan kropp. En kropp som inte genomborras av skarpa smärtor som strålar ut från urinröret.

Dags ta en värktablett igen - och göra något så att tankarna får något roligt att ägna sig åt. Det blir att läsa tidningen, lösa några Sudoko, lyssna på Ring Så Spelar Vi för att kolla den egna allmänbildningen, städa - kanske inte så roligt och går inte så fort när kroppen gör ont, men bättre än att sitta helt still och vara uppfylld av det onda. Eller - spela en riktigt bra CD och sticka några varv på koftan. Dricka kaffe!

Och hoppas att så småningom  - så snart som möjligt - så släpper det onda och jag blir normal igen.